rällapaviljongen öland
FOLKPARK - RESTAURANG - CAMP
Historian om Rällapaviljongen Öland.
Den anrika Rällapaviljongen har en lång och intressant historia, även om den exakta tidpunkten för dess grundläggning är osäker. Det är dock bekräftat att den första byggnaden på platsen flyttades dit 1935 från södra Öland. Året därpå, 1936, uppfördes själva paviljongsdelen på plats och har sedan dess varit en samlingspunkt för dans och festligheter.
Rällapaviljongen har varit en central plats för dans och nöje i Sverige i decennier. Under 1980-talet rankades den som landets 7:e mest populära danspark, (enligt Aftonbladet). Trots denna höga status finns det anmärkningsvärt lite historiskt material bevarat om paviljongens utveckling och betydelse genom åren.
En nyupptäckt bild ger en intressant inblick i Rällapaviljongens tidiga historia. Fotot visar anställda från Rälla Gård som planterar skog i det område som senare blev känt som Rälla Skogen, precis bakom den nu anrika danspaviljongen. Planteringen skedde några år innan den första byggnaden flyttades dit 1935. Detta fynd tyder på att området hade en funktion och betydelse redan innan paviljongen etablerades. Med tanke på att dansverksamhet sannolikt förekom där långt före 1935, kan skogsplanteringen ha varit en del av ett större landskapsprojekt eller en förberedelse för framtida användning.
Rälla Gård
Godsägare Emil Persson (1862–1943) på Rälla Gård, en central figur i bygdens historia, tros ha haft en nyckelroll i detta.
Enligt källor hade Persson vid sin storhetstid omkring 30 anställda på gården. Det var troligen dessa arbetare som lade grunden för den första så kallade "flakdansen" i Rälla – en enkel form av dans där en lastflak eller plattform användes som dansgolv. Detta skulle innebära att Rälla redan under tidigt 1900-tal var en plats för dans och samkväm, långt innan dagens paviljong etablerades.
Bakom Rällapaviljongen, där dans och festligheter präglat området i generationer, finns en betydelsefull men mindre känd historisk plats – en minneslund och enskild begravningsplats tillhörande godsägare Emil Persson och hans familj. Området, som är cirka 50 kvadratmeter stort, ligger på Rälla Gårds mark vid landborgen mot Kalmarsund. Det avstyckades 1936 och inhägnades kort därefter. Grindarna, som fortfarande pryder platsen, designades av länsarkitekten Å Strindberg.
Enligt lokala berättelser vilar inte bara Emil Persson och hans familj här – även hans trogna häst ska ha fått sin sista vila på platsen. Persson och hästen sades vara oskiljaktiga, och det sägs att han ville att de skulle förbli tillsammans även efter döden. Denna minneslund är en påminnelse om Rällas historia, där både arbetsliv och nöjesliv varit starkt knutna till godsägaren och hans gård.
På bilden syns Rälla Gård, endast ett stenkast från Rällapaviljongen. Gårdens närhet till paviljongen och dess stora arbetsstyrka kan ha varit en avgörande faktor till varför dansverksamheten växte fram just här.
Godsägare Emil Persson (1862–1943)
Pastor Gardar på besök med bror, syster och mor.
Den tidigaste dokumenterade dansen i Rälla kan dateras till den 9 juli 1915, samma kväll som det fasansfulla Greta-mordet skakade Öland. Enligt källor hade den unga kvinnan Greta varit på en utedans i Rälla den kvällen, men när hon återvände hem föll hon offer för sin svartsjuke pojkvän, som berövade henne livet. Det brutala mordet blev mycket uppmärksammat och nämns än idag i berättelser om Ölands historia. Samtidigt ger händelsen en viktig pusselbit i Rällapaviljongens historia – den bekräftar att organiserade danser pågick i Rälla redan 1915, långt innan paviljongen officiellt byggdes 1936
Rällapaviljongens historia tog en avgörande vändning under åren 1935 och 1936 då godsägaren Emil Persson på Rälla Gård avstyckade mark från den stora gården. Det är först nu som det finns tydlig dokumentation om paviljongen, och dessa år markerar starten för platsens roll som en viktig mötesplats för dans och fest. Avstyckningen av marken 1936 ledde till att paviljongen byggdes på plats, och detta blev början på en ny era i Rälla
Det var Greta Almkvist, 16 år, som sköts till döds här 9 juli 1915 av den dubbelt så gamle ryske musikern Ivan Wolkoff. Ytterrörsvillan i Glömminge var då ett sommarställe för professor Johan Almqvist, hans hustru Lisen och styvdottern Greta. Den här sommaren bodde också Ivan Wolkoff i villan. Han var en rysk balalajkaspelare som den betydligt yngre Greta hade inlett någon form av relation med. Kärleksdramat slutade i en tragedi. Efter ett bråk med Lisen och Greta sköt Wolkoff ihjäl sin käresta med en revolver.
När Rällapaviljongen kom till!
Hittills har vi tagit del av berättelser och muntliga vittnesmål från historiskt intresserade ölänningar samt släktingar till både Rälla Gård och personer med anknytning till Rällapaviljongen. Dessa skildringar, trots att de är svåra att verifiera över 100 år senare, visar tydligt att paviljongen och dess dansverksamhet har varit en del av bygden under lång tid. Historierna har överförts i generationer och bekräftar att platsen har haft en central roll i samhället långt innan paviljongen officiellt byggdes 1936. Det är därför ingen överraskning att Rällapaviljongen fortsätter att vara en viktig del av Ölands kulturarv. Nu tar vi steget in i ett nytt kapitel – den del av historien som är dokumenterad genom bevarade källor och bildmaterial. Här kommer vi att utforska hur Rällapaviljongen blev den välkända dansplats den är idag, med fakta som kan styrkas genom historiska dokument och fotografier.
Hittills har vi tagit del av berättelser och muntliga vittnesmål från historiskt intresserade ölänningar samt släktingar till både Rälla Gård och personer med anknytning till Rällapaviljongen. Dessa skildringar, trots att de är svåra att verifiera över 100 år senare, visar tydligt att paviljongen och dess dansverksamhet har varit en del av bygden under lång tid. Historierna har överförts i generationer och bekräftar att platsen har haft en central roll i samhället långt innan paviljongen officiellt byggdes 1936. Det är därför ingen överraskning att Rällapaviljongen fortsätter att vara en viktig del av Ölands kulturarv. Nu tar vi steget in i ett nytt kapitel – den del av historien som är dokumenterad genom bevarade källor och bildmaterial. Här kommer vi att utforska hur Rällapaviljongen blev den välkända dansplats den är idag, med fakta som kan styrkas genom historiska dokument och fotografier.
När Rälla Gård styckades upp och mark såldes, klev en av Rällapaviljongens viktigaste personer fram – August Jaensson. Född 1866 i Rönnerum, köpte han marken där paviljongen idag står, samt mark utmed väg 136. Hans insatser skulle komma att spela en avgörande roll för områdets framtid. Jaensson var en eldsjäl och entreprenör som brann för Ölands skogar och föreningsliv. Han var verksam inom flera föreningar, aktiv i samhällsutvecklingen och verkade även som nämndeman i rätten. Från början var den köpta marken åkermark där han odlade potatis och spannmål, men hans vision sträckte sig långt bortom jordbruket. Med åren blev August Jaensson en drivkraft för både Rälla och Borgholm. Han såg potentialen i att utveckla området och började arbeta för att Högsrum FF skulle få ta del av marken och stärka sin föreningsverksamhet. Hans insatser kom att påverka hela bygden och lade grunden för det som senare skulle bli den legendariska Rällapaviljongen – en plats där människor samlades för både idrott och nöje.
En historisk bild ger oss en unik inblick i Rällapaviljongens tidiga historia. På fotot syns August Jaensson, stående på ett knä, vid den plats som idag utgör paviljongens parkering. I bakgrunden skymtar väg 136, en viktig led genom Öland och en symbol för områdets utveckling. August Jaensson, född 1866 i Rönnerum, var en lång och reslig man med ett handfast handslag, känd för sitt engagemang i det öländska samhället. Han var en uppskattad entreprenör, skogsälskare och föreningsmänniska, djupt involverad i flera lokala initiativ. Han var också nämndeman och en stark röst för utvecklingen av Rälla och dess omgivningar. Det råder ingen tvekan om att August Jaensson är den viktigaste personen i Rällapaviljongens historia. Genom sitt köp av marken, sitt engagemang och sin vision lade han grunden för den dansplats som kom att bli en av Sveriges mest populära under 1900-talet. Hans arv lever kvar, både i Rällapaviljongen och i det öländska kulturarvet.
Högsrums socknen är kanske inte öns gynnsammast läge för en fotbollsförening. Den lilla föreningen, Högsrums FF, ligger inte bara mitt emellan öns två tätorter. Utan den omringas även av de betydligt större föreningarna, IFK Borgholm, GAIF och Färjestaden GoIF.
August Jaenssons engagemang i det öländska föreningslivet gick långt utöver det vanliga. Hans hjärta klappade lite extra för Högsrums FF, där han själv var aktiv, och det var därför ingen överraskning att han tog initiativ till att föreningen skulle få en ny fotbollsplan på bästa tänkbara läge.
Något år efter att han köpt marken av Rälla Gård och godsägaren Emil Persson bestämde sig August för att låta Högsrums FF nyttja en del av området mellan väg 136 och skogen. Med sin starka ledarroll drev han uppförandet av den nya fotbollsplanen och dess tillhörande parkering, belägen nordväst om den då nyetablerade Rällapaviljongen. Högsrums FF hade under denna era ett lag som stack ut och drog stor publik, och nu fick föreningen en toppmodern fotbollsplan som ytterligare stärkte dess position. Enligt källor ska August Jaensson själv ha bekostat en stor del av anläggningens kostnad, vilket visar vilken osjälvisk eldsjäl han var. Trots sina stora insatser gjorde August aldrig något väsen av sig. Hans enda mål var att ge folket en samlingsplats där fotbollen stod i centrum. Hans arv lever vidare i både Rällapaviljongen och den fotbollskultur han hjälpte till att bygga upp i Högsrums FF.
August Jaensson var mer än en eldsjäl för Högsrums FF – han var föreningens själ och hjärta. Större delen av sitt liv vigde han åt klubben, både som spelare och ledare. På planen var August en aktad lagspelare, men också en motståndare man sent glömde. Enligt samtida vittnesmål kunde han stundtals plöja fram som en ångvält, med bollen klistrad vid fötterna. Den som kom i hans väg hade två val – kliva undan eller ta konsekvensen. Men bakom den fysiska spelstilen fanns en djup känsla för rättvisa. "Rätt ska vara rätt" var hans motto, och om någon spelade fult fick de snabbt smaka på sin egen medicin. Men August var mer än en spelare – han var en man av folket, en ledare som värnade om gemenskap och kamratanda. Han var känd för att lyssna, inspirera och stärka lagandan både på och utanför planen. Hans engagemang slutade inte vid spelet; han var även en hängiven tränare för både herr- och damlag, där han lade grunden för klubbens framtid. Hans insatser för Högsrums FF går inte att överskatta. Han byggde inte bara upp en stark förening utan skapade en samlingsplats för människor som delade kärleken till fotbollen. August Jaensson är och förblir en av de mest betydelsefulla personerna i Högsrums FF:s och Rällapaviljongens historia.
Vem var då denna eldsjäl?
August Jaensson, en av de mest betydelsefulla personerna i Rällapaviljongens historia, levde ett äventyrligt liv som tog honom långt bortom Ölands gränser. Född i Rönnerum 1866, utvandrade han till Amerika där han under flera år försörjde sig som laxfiskare i norra Mississippi. Tillsammans med några kompanjoner ägde han en fiskebåt och tillbringade 7–8 år i USA innan han återvände till Öland. Redan innan sin avresa var August känd för sina upptåg. En kväll när det blåste kraftigt i Rönnerum lossade han bromsarna på kvarnarna, vilket fick dem att blåsa omkull. En av kvarnarna såldes senare till Löt, medan en annan endast lämnade kvar sin kvarnsten, som idag kan beskådas i ett stenkummel på Stagneliusskolan i Kalmar.
Efter flera år i Amerika återvände August Jaensson till Sverige, där han slog sig ner i Rälla och bildade familj med sin maka Olga. Tillsammans fick de fem barn och drev ett lantbruk, men August var mer än en lantbrukare – han var en entreprenör med en vision för bygden. Exakta årtal för hans tid i Amerika är oklara, men det är bekräftat att August och Olga fick sitt första barn 1924. Några år senare, 1927, blev de ägare till fastigheten Rälla Tall 1:5, marken där Rällapaviljongen idag står. Vid den tiden fanns redan en etablerad tradition av flakdans på platsen, och allt tyder på att August och Olga såg möjligheten att utveckla denna samlingspunkt vidare. Med Augusts starka koppling till Högsrum FF är det sannolikt att paret ville förädla platsen inte bara för nöjets skull, utan också för att gynna föreningen. Rällapaviljongen kom med tiden att bli en viktig mötesplats för både idrott och festligheter, och August och Olgas engagemang var avgörande för denna utveckling. Deras insatser lever kvar i historien om Rällapaviljongen – en plats som började som en enkel dansbana och blev en av Sveriges mest anrika dansparker.
August Jaensson var inte bara en framstående entreprenör och idrottsledare – han var också en man som såg till att samhällets grundläggande behov tillgodosågs. Ett av hans initiativ var att starta mjölktransport från Rälla till Borgholms mejeri. För detta ändamål köpte han en lastbil, men eftersom han själv saknade körkort anställde han sin kusin Viktor som chaufför. Till skillnad från många andra affärsmän var Augusts drivkraft aldrig egen vinning – han såg det som viktigare att folket fick en trygg och säker mjölkleverans.
Hans engagemang för bygden stannade dock inte där.
Så småningom öppnade han även en bensinpump, strategiskt placerad på den plats där Rälla Sport och Fritid ligger idag. Med detta initiativ såg han till att både lokalbefolkningen och förbipasserande hade tillgång till drivmedel, vilket ytterligare stärkte Rälla som en viktig knutpunkt på Öland. Efter att ha etablerat mjölktransporter och en bensinpump i Rälla tog han nästa steg och startade en cementfabrik tillsammans med sina kompanjoner. Fabriken, som låg på samma plats som hans tidigare verksamheter, blev en viktig arbetsgivare och gav många ölänningar sysselsättning. I en tid då stabila arbetstillfällen var avgörande för landsbygdsutvecklingen, bidrog Augusts initiativ till att stärka Rälla som en industriell knutpunkt på Öland. Hans entreprenörskap gick alltid hand i hand med en vilja att gynna lokalsamhället. Cementfabriken blev ännu ett exempel på hans förmåga att identifiera behov och skapa lösningar som gjorde skillnad – inte bara för honom själv, utan för hela bygden. Genom sina många satsningar skrev August Jaensson in sig i historien som en av Rälla och Ölands mest betydelsefulla samhällsbyggare.
År 1958, vid 92 års ålder, gick August Jaensson ur tiden och efterlämnade ett arv som än idag präglar Rälla. Tillsammans med sin maka Olga byggde han upp en plats som skulle bli en av Ölands mest betydelsefulla mötespunkter – Rällapaviljongen. Paret var mer än bara markägare och entreprenörer; de var visionärer som såg möjligheten att skapa en levande samlingsplats för både idrott och nöje. Deras insatser sträckte sig långt bortom paviljongen – från cementfabriken och mjölktransporterna till fotbollsplanen och föreningslivet. Trots deras avgörande betydelse har de kanske inte fått den uppskattning de förtjänar. Men deras berättelse ska inte glömmas. Vi som driver Rällapaviljongen idag bär med oss en djup tacksamhet för August och Olga Jaenssons arbete och kommer göra allt i vår makt för att föra deras historia vidare. Nästan exakt 100 år efter deras insatser vill vi lyfta fram deras livsverk och säkerställa att deras bidrag till Rällapaviljongen och Rälla får den erkänsla de förtjänar.
På bilden syns August Jaenssons lastbil – ett fordon som spelade en avgörande roll i att försörja folket i Rälla med mjölkleveranser till Borgholms mejeri. Det var ett av Augusts många initiativ för att underlätta vardagen för lokalbefolkningen. Eftersom han själv saknade körkort anställde han sin kusin Viktor för att sköta leveranserna. Som i många andra av Augusts projekt låg inte drivkraften i egen vinning, utan i att säkerställa att samhället hade en fungerande infrastruktur. Genom att ta initiativet till en stabil mjölktransport skapade han trygghet för både bönder och hushåll i trakten. Denna lastbil blev en symbol för Augusts entreprenörsanda och hans vilja att förbättra vardagen för folket i Rälla. Det var också en av många insatser som gjorde honom till en av bygdens mest betydelsefulla personer
På bilden från cementfabriken i Rälla står Rune – längst av alla, i mitten. Som son till August och Olga Jaensson och hjälpte ibland till i fabriken. Cementfabriken, liksom många av Augusts andra initiativ, spelade en viktig roll i att stärka Rälla som en
På ännu en bild från cementfabriken i Rälla ser vi Rune, nummer sex från vänster. Som son till August och Olga Jaensson. August och Olga lade grunden för mycket av bygdens utveckling – från cementfabriken och mjölktransporterna till fotbollsplanen och den legendariska Rällapaviljongen.
Denna historiska lagbild av Högsrums FF:s herrlag visar tydligt August Jaenssons närvaro och engagemang i föreningen. Stående som förste man på andra raden, med ett knä i marken, representerar han en av klubbens mest betydelsefulla personer – både på och utanför planen. På den tiden var fotbollsplanen en självklar samlingsplats för idrott och gemenskap, starkt knuten till Augusts arbete för Högsrums FF. Det var han som möjliggjorde att föreningen fick tillgång till marken och aktivt bidrog till uppförandet av planen. Idag finns platsen fortfarande kvar, men har fått en ny funktion – den används nu som parkering för besökare till Rällapaviljongen. Denna bild är ett värdefullt vittnesmål om en era där idrotten och föreningslivet stod i centrum, mycket tack vare August Jaenssons insatser. Hans arv lever vidare, inte bara genom berättelser utan även genom den fysiska plats som han var med och skapade.
Högsrum FF förvaltar arvet vidare!
Högsrums FF, som grundades i sin nuvarande form 1929, har haft en avgörande roll i att forma Rällapaviljongen till vad den är idag. Den första fotbollsplanen tog då även form och den låg då nordväst om Rällapaviljongen med tillhörande parkering. Men fotbollsplanen flyttades under 60 talet till öster om Rällapaviljongen som idag fungerar som parkering och ställplats. Det var tack vare föreningens engagemang, tillsammans med August och Olga Jaenssons generösa erbjudande om mark, som paviljong/fotbollsplaner kunde byggas upp. Den första byggnaden, med sitt karakteristiska ryggåstak, flyttades 1935 från södra Öland, troligtvis från en plats utanför Degerhamn. Året därpå, mitt under andra världskriget, uppfördes själva paviljongsdelen av föreningen tillsammans med lokala hantverkare och ideella krafter. Det är en berättelse om gemenskap och hårt arbete, där eldsjälar skapade något bestående utan stora resurser. Till en början arrangerades danser och evenemang endast under vår- och sommarsäsongen, eftersom byggnaden saknade uppvärmning. Tidigt på 1940-talet installerades en stor vedkamin för att förlänga säsongen, men värmeförhållandena var långt ifrån optimala. Besökare vittnade om hur man fick skära sig fram genom röken i lokalen. Paviljongen var vid den tiden inte helt innesluten som idag – i stället hade den handblåsta fönster från cirka 60 cm över golvet upp till taket, vilket gjorde det svårt att hålla värmen. På takets högsta punkt finns fortfarande ett cylinderformat torn med spjäll, som förr användes för att reglera röken inifrån. För att hålla gästerna varma serverades varm buljong och kaffe under danserna fram till mitten av 1940-talet. Lördagsdanserna var de mest populära, men under en period infördes även onsdagsdanser. Under de första åren fanns ingen scen – i stället satt ortens spelmän i ett hörn av paviljongen och stod för musiken. Rällapaviljongen blev snabbt en ekonomisk framgång för Högsrums FF, som under denna era var den förening på Öland med bäst ekonomi, tack vare paviljongens popularitet. Med tiden växte dansplatsen och blev en av Sveriges mest framstående, och enligt historiska källor var Rällapaviljongen landets sjunde mest besökta danspark genom tiderna. Denna framgångshistoria, byggd av ideella krafter och en stark föreningsanda, är en påminnelse om hur Rällapaviljongen formades av människor som brann för sin bygd och sin förening. Idag lever arvet vidare, och paviljongen står kvar som ett av Ölands mest anrika nöjesställen.
Under mitten av 1960-talet tog svenska folkparker och danspaviljonger en ny riktning. Musiker och band började turnera flitigare, och dansbanorna blev allt mer populära spelplatser. Rällapaviljongen var inget undantag – Högsrums FF insåg snabbt potentialen och byggde en stor scen, anpassad för tidens växande dansbandsrörelse. Det var nu Rällapaviljongen började sticka ut på allvar. Stora, kända artister och band ville inget hellre än att få spela på denna legendariska scen på Öland. Att uppträda på Rällapaviljongen blev en statusmarkör, en milstolpe i karriären. Under drygt två decennier, från 1960-talet till slutet av 1980-talet, spelade landets absolut största dansband här. Det finns knappast ett etablerat band från den tiden som INTE har uppträtt på Rällapaviljongen. Men framgångssagan fick ett abrupt slut i slutet av 1980-talet, när den så kallade "dansbandsdöden" slog till. Över en natt gick banden ihop och höjde sina gager med upp till 300 procent, vilket gjorde det ekonomiskt ohållbart för folkparker och dansbanor att arrangera danser. Många tvingades stänga – så även Rällapaviljongen. Den sista dansen på paviljongen blev en oförglömlig kväll. Ett av landets rikskända dansband, som än idag turnerar i sommarsverige, stod på scenen. Nästan 800 betalande gäster hade samlats för att uppleva den klassiska danskvällen. Vid entrén betalade besökarna kontant, fick en biljett och gick in i parken. När spelningen började låstes entréboden, och personalen begav sig till det enkla kallköket, där kaffe, läsk, kokt korv och smörgåsar serverades. Men när kvällen var över och bandet hade packat ihop, väntade en chockerande upptäckt. När personalen skulle hämta in de klassiska Scan-backarna, där entrépengarna samlats, visade det sig att någon hade brutit sig in i boden och stulit hela dagskassan. Det var den första allvarliga händelsen av sitt slag i Rällapaviljongens historia – och blev också slutpunkten för nästan 60 år av dansglädje. Den ekonomiska smällen blev för stor, och intresset för att fortsätta arrangera danser dog ut. Därmed gick ridån ner för en av Sveriges mest anrika dansparker. Men trots att paviljongen tystnade, lever minnena vidare – och än idag hörs ekon från den tid då Rällapaviljongen var en av landets mest eftertraktade spelplatser.
Rällapaviljongen bär på en rik och fascinerande historia, men dessvärre saknas omfattande bildmaterial från den tid då paviljongen var en av Sveriges mest livliga dansparker. Detta har gjort det än viktigare att bevara minnena genom de berättelser som människor bär med sig. Under de senaste sju åren har vi aktivt samlat in vittnesmål från besökare i dagens verksamhet – människor som återvänder i sina äldre dagar för att återuppleva minnena från en svunnen tid. Många av dem har varit med under paviljongens storhetstid och delar gärna sina upplevelser. Vi tar oss alltid tid att sitta ner, lyssna och dokumentera deras berättelser för att återskapa en så levande och sanningsenlig bild som möjligt. De flesta eldsjälar från föreningens glansdagar har lämnat oss, och ryggraden i självaste Rällapaviljongen finns idag bara kvar i minnen och berättelser. Men vårt arbete slutar inte här. Vi fortsätter att intervjua besökare och samla in deras historier, för att fylla i historiens luckor och säkerställa att arvet efter denna legendariska danspark lever vidare. Längst ner i denna artikel har vi sammanställt några av de mest minnesvärda berättelserna – en tidsresa tillbaka till den era då Rällapaviljongen var en av landets mest eftertraktade dansplatser.
Vad hände sedan?
Efter att Rällapaviljongens danskvällar upphörde i slutet av 1980-talet började platsen förändras. Högsrums FF, som fått en ny idrottsanläggning sydöst om Rälla, använde under en period paviljongen för badminton. Takets konstruktion gjorde dock att det inte var optimalt för sporten. Föreningen försökte också använda lokalerna för sammankomster och privata evenemang, men när myndighetskraven på köksfaciliteter ökade, dog den verksamheten ut. Ett sista försök att återskapa paviljongens storhetstid gjordes när dansbandsstjärnan Carina Jaarnek arrenderade paviljongen under ett år. Carina hade tidigare spelat på platsen, och vid ett av hennes framträdanden var även radiokanalen P4 Afton Dans på plats för en direktsändning. Hon blev så betagen av paviljongen att hon ville ge den en ny chans. Tyvärr lyckades satsningen inte, och efter ett år lämnade Carina över nycklarna. Efter några år i tystnad blev Rällapaviljongen tillfälligt bas för ett ungdomsgäng från Kalmar, kallat "Kalmar Kickers". Under sommaren höll de sammankomster där, men platsen blev snabbt känd för bråk och stök. I den södra delen av fastigheten, i den byggnad som flyttades dit 1935, hittades maskiner för alkoholframställning. Med tiden kom även narkotika in i bilden. Eldsjälarna som en gång byggt upp paviljongen hade förmodligen vridit sig i sina gravar. Föreningen ingrep, rensade upp och avhyste gruppen.
Men problemen var långt ifrån över. Efter att paviljongen återigen stängts ner började den förfalla. En ny hyresgäst försökte skapa en handelsträdgård på platsen, med försäljning av plantor och träd. Satsningen bar sig dock inte, och verksamheten lades ner. Därefter kom en annan arrendator som ville driva en loppis med auktioner på parkeringen. Ett enklare serveringskök öppnades, men byggnadens skick var så dåligt att det blev omöjligt att fortsätta. Vid det här laget hade Rällapaviljongen blivit en ekonomisk börda för föreningen. Vecka för vecka såg man hur förfallet tilltog. Till slut, den 2 februari 2017, lade föreningen ut en annons på Blocket – en vädjan om att någon skulle rädda den anrika Rällapaviljongen. Och där börjar nästa kapitel i historien – en ny resa för att återge paviljongen dess forna glans.
Allt går bara man vill!
Den 2 februari 2017, klockan 09:00 på morgonen, lade Högsrums FF ut en annons på Blocket – en sista vädjan om att rädda den anrika Rällapaviljongen. I annonsen framgick det tydligt att föreningen sökte en arrendator som var beredd att kavla upp ärmarna och återställa paviljongen till sin forna glans.
Annonsen hann knappt vara ute i några minuter innan det första svaret kom. Efter år av förfall och misslyckade satsningar tändes ett hopp om en framtid för Rällapaviljongen. En mailkonversation tog vid, och inom tre veckor efter det första meddelandet var det dags – dörrarna till Rällapaviljongen öppnades återigen, efter en längre tids stängning. Det som började som en sista chans för paviljongen skulle snart bli starten på en ny era. Frågan var nu – kunde den gamla dansparken verkligen få nytt liv?
När Daniel Olsson och Jenny Lindell 2017 klev in genom dörrarna till Rällapaviljongen möttes de av en plats som hade sett sina bästa dagar. Byggnaden var i så dåligt skick att det fanns planer på rivning, och många hade redan gett upp hoppet om att rädda den en gång så legendariska danspaviljongen.
Men för Daniel och Jenny fanns något mer än bara ruttna brädor och ett förfallet tak. De såg en historia som inte gick att ta på, men som ändå var närvarande i varje hörn av lokalen. Minnen från generationer av danskvällar, musik och gemenskap satt djupt rotade i väggarna, och de insåg att detta var en plats värd att kämpa för. Frågan var bara – var det ens möjligt att blåsa liv i en paviljong som länge varit bortglömd? För Daniel och Jenny fanns det bara ett sätt att ta reda på det.
Våren 2017 dokumenterades en av de första bilderna på Rällapaviljongen efter att Daniel Olsson och Jenny Lindell tagit sig an uppdraget att rädda den historiska platsen. Byggnaden hade förfallit under många år, och inledningsvis var det osäkert om det ens var möjligt att återställa den. Hela processen hölls till en början hemlig. Ingen ville väcka förhoppningar om något som kanske inte skulle gå att genomföra. Men med tiden växte övertygelsen – Rällapaviljongen var värd att kämpa för. Med beslutsamhet och hårt arbete började en ny era ta form. Det som en gång var en plats för glädje och gemenskap hade en chans att återuppstå, och bilden från våren 2017 blev startskottet för en av de mest ambitiösa räddningsprojekten i paviljongens historia.
Under rundturen 2017 ställde dåvarande ordföranden i Högsrums FF den avgörande frågan: Vad har ni för planer med Rällapaviljongen? Svaret var ambitiöst. Först och främst skulle byggnaden räddas – det som kunde bevaras skulle bevaras. Därefter skulle en ny riktning tas: ett fullutrustat restaurangkök, en mindre Amerikansk Diner och en utescen för att återinföra liv och glädje i paviljongen. Tanken var att återuppväcka den känsla av gemenskap och fest som fanns i väggarna och på marken. Föreningen, som själva kände till byggnadernas skick, var skeptiska. De insåg vilket arbete som låg framför alla inblandade. Men samtidigt fanns det några kvar som kände platsens värde, de som visste vad August, Olga hade byggt upp under årtiondena. De som förstod att detta var mer än bara en byggnad – det var ett kulturarv. Den 1 april 2017 blev det officiellt. Kontraktet skrevs på, och föreningen valde att stå bakom projektet. Ett nytt kapitel började för Rällapaviljongen, och frågan var nu – skulle detta historiska danspalats få en ny storhetstid?
När arbetet med att rädda Rällapaviljongen påbörjades 2017, stod det snabbt klart att omfattningen var större än någon anat. För att få en helhetsbild av läget togs kontakt med både bygg- och saneringsfirmor, och beskedet var tydligt – det skulle krävas ett enormt arbete för att få byggnaden i fungerande skick. Många av de bärande golvreglarna var så skadade att delar av grunden behövde bytas ut. För att lösa de fuktproblem som plågat byggnaden i åratal, anlitades ett företag för att ventilera och torka ut grunden. Större hål öppnades för att öka luftgenomströmningen och förhindra framtida skador. Utöver detta påbörjades en av de största investeringarna i paviljongens historia – ett helt nytt restaurangkök med tillhörande diskenhet. Med denna satsning skulle Rällapaviljongen inte bara räddas, utan också moderniseras för att kunna användas fullt ut.
I slutet av maj 2017 togs ett stort steg i återupplivandet av Rällapaviljongen – den första serveringen öppnade. Bilden visar den unika miljö som skapades, där gästerna kunde slå sig ner på en av de 23 platserna och uppleva en äkta Redneck Diner-atmosfär. Trots att mycket arbete återstod, var detta ögonblick symboliskt. Det var första gången på årtionden som paviljongen åter kunde välkomna besökare i en organiserad servering. Här kombinerades det gamla med det nya – historien satt i väggarna, samtidigt som platsen fick en modern och rustik touch. För många var detta en nostalgisk återkomst, medan andra upptäckte paviljongen för första gången. Men en sak var säker – Rällapaviljongen var på väg att vakna till liv igen.
Mot alla odds stod den nya Rällapaviljongen redo att öppna i Maj 2017. För att dela arbetet med allmänheten startades ett Facebook-konto där bilder från renoveringen lades upp. Responsen var omedelbar och överväldigande – telefonen började plinga oavbrutet, och inom kort hade tusentals personer börjat följa projektet. Men vägen dit var allt annat än enkel. Problemen och utmaningarna var många – och det skulle snart visa sig att resan inte var fri från hinder.
I slutet av maj 2017 togs ett stort steg i återupplivandet av Rällapaviljongen – den första serveringen öppnade. Bilden visar den unika miljö som skapades, där gästerna kunde slå sig ner på en av de 23 platserna och uppleva en äkta Redneck Diner-atmosfär. Trots att mycket arbete återstod, var detta ögonblick symboliskt. Det var första gången på årtionden som paviljongen åter kunde välkomna besökare i en organiserad servering. Här kombinerades det gamla med det nya – historien satt i väggarna, samtidigt som platsen fick en modern och rustik touch. För många var detta en nostalgisk återkomst, medan andra upptäckte paviljongen för första gången. Men en sak var säker – Rällapaviljongen var på väg att vakna till liv igen.
När Daniel Olsson och Jenny Lindell tog sig an Rällapaviljongen 2017, möttes de av både nyfikenhet och skepsis. Många undrade vad två skåningar gjorde på Öland, och det spekulerades i att deras mål var att tjäna snabba pengar på en anrik plats. Men för Daniel och Jenny var det aldrig en affärsmässig satsning – det var ett hjärteprojekt. De såg något unikt i paviljongen, en historia värd att bevara och en plats som förtjänade nytt liv. Från dag ett försvarade de både byggnaden och dess arv, med en tydlig vision om att föra vidare historien. År efter år har de återinvesterat i Rällapaviljongen, istället för att ta ut enorma vinster.
Med tiden har allt fler insett deras genuina engagemang. De som först trodde att detta var en "one hit wonder" har fått se hur passion, hårt arbete och respekt för historien har förvandlat paviljongen till en levande mötesplats igen. För Daniel och Jenny är det just platsen och dess historia som driver dem framåt – inte jakten på pengar, utan kärleken till en unik del av Ölands kulturarv.
Efter det första året av hårt arbete och återuppbyggnad tog Daniel Olsson och Jenny Lindell ett djärvt steg för att ge Rällapaviljongen en unik identitet. De köpte en diner utanför Los Angeles – en investering som skulle ge paviljongen den autentiska känsla de drömde om. Möbler och rekvisita från den klassiska amerikanska dinern skeppades över Atlanten för att få sin nya hemvist på Öland. Det var en satsning som inte bara handlade om inredning, utan om att skapa en helhetsupplevelse – en plats där historia och nytänkande möttes.
Framgången för Rällapaviljongen lät inte vänta på sig. De 30 platser som först erbjöds var ständigt fullsatta, och gäster fick köa för att få en chans att slå sig ner. Trycket blev så stort att en expansion var nödvändig.
Lösningen? Ett helt bohag från en Diner i USA skickades över Atlanten och installerades i paviljongen. Med detta kunde antalet sittplatser mer än tredubblas, från 30 till 110. Resultatet blev en fullträff – privata bokningar sköt i höjden, samtidigt som företagsevent och bröllop blev allt vanligare i lokalerna. När detta nya koncept lanserades 2019 blev det en dundersuccé. Som kronan på verket fick Rällapaviljongen en unik utmärkelse – den enda licensierade Redneck Dinern i hela Europa. Men detta var bara början. Något ännu större låg framför dem.
Efter det första året av hårt arbete och återuppbyggnad tog Daniel Olsson och Jenny Lindell ett djärvt steg för att ge Rällapaviljongen en unik identitet. De köpte en diner utanför Los Angeles – en investering som skulle ge paviljongen den autentiska känsla de drömde om. Möbler och rekvisita från den klassiska amerikanska dinern skeppades över Atlanten för att få sin nya hemvist på Öland. Det var en satsning som inte bara handlade om inredning, utan om att skapa en helhetsupplevelse – en plats där historia och nytänkande möttes.
Många besökare reste långt för att ta del av maten, evenemangen och den unika atmosfären, och intresset för att stanna kvar över natten växte snabbt. För att möta denna efterfrågan föddes Rälla Camp – en naturlig förlängning av Rällapaviljongen. Här kunde besökare övernatta och verkligen uppleva folkparkskänslan fullt ut. Med gemenskapen i fokus skapades en helhetsupplevelse där gäster kunde njuta av både mat, musik och en plats att vila ut innan resan hem. Rälla Camp blev ännu ett steg i att återuppliva den klassiska folkparkstraditionen, där dans, mat och social samvaro stod i centrum. Genom att kombinera historia med nytänkande tog Rällapaviljongen ännu ett kliv mot att bli en levande mötesplats för både gamla och nya besökare.
Efter det första året av hårt arbete och återuppbyggnad tog Daniel Olsson och Jenny Lindell ett djärvt steg för att ge Rällapaviljongen en unik identitet. De köpte en diner utanför Los Angeles – en investering som skulle ge paviljongen den autentiska känsla de drömde om. Möbler och rekvisita från den klassiska amerikanska dinern skeppades över Atlanten för att få sin nya hemvist på Öland. Det var en satsning som inte bara handlade om inredning, utan om att skapa en helhetsupplevelse – en plats där historia och nytänkande möttes.
För Daniel Olsson och Jenny Lindell är Rällapaviljongen mer än bara en verksamhet – det är ett kall, en livsuppgift och en kärlekshistoria till en plats med djupa rötter. Här sitter historien i väggarna, i marken och i varje ekande skratt från svunna tider. Att få vara en del av detta arv och kanske själva lämna något stort efter sig gör varje dag värd mödan. Nu, åtta år efter att de först klev in i den slitna byggnaden, har de hittat sitt sätt att driva Rällapaviljongen. Från påsk till julbord står dörrarna öppna för gäster, och resten av året ägnas åt att återinvestera i och vårda den plats som de kallar den finaste på jorden – Rällapaviljongen, Öland. Men ingen resa görs ensam, och Daniel och Jenny vill rikta ett varmt tack till de som banat väg för detta.
August och Olga Jaensson, deras son Rune och nu deras barnbarn Anita och hennes man Bosse, som alla har haft en tydlig vision: Rällapaviljongen behövs i den lummiga delen av Öland. Tack också till Högsrums FF, och särskilt Johnny Erlandsson, som gav dem chansen, samt Ulf Norlin, som alltid stått på paviljongens sida. Hela styrelsen har varit en del av denna återuppbyggnad – och tack vare allas insatser lever Rällapaviljongen vidare. Detta är mer än bara en plats. Det är ett arv, en gemenskap och en historia som fortsätter skrivas – år efter år.
Ingången till Rällapaviljongen är mer än bara en port till en byggnad – den är en symbol för en svunnen era då dansbanekulturen blomstrade i Sverige. På bilden syns entrén till denna anrika plats, där tusentals besökare genom åren har passerat för att uppleva magiska kvällar fyllda av musik och gemenskap. Under sina glansdagar rankades Rällapaviljongen som den 7:e största dansparken i Sverige. Hit kom några av landets största artister och dansband för att uppträda, och för många blev det en prestigefylld spelning att få stå på scenen här. Trots tidens gång bär platsen fortfarande på ekon från det förflutna – skratten, musiken och stegen på dansgolvet lever kvar i minnet hos dem som en gång var där. Rällapaviljongen är mer än bara en byggnad – den är en levande kulturskatt, en del av Ölands och Sveriges folkparkshistoria.
Sedan återöppningen av Rällapaviljongen 2017 har varje steg i renoveringen och återuppbyggnaden dokumenterats. Bilder och berättelser har delats med allmänheten via Facebook Rällapaviljongen, där alla som älskar denna historiska plats kan följa dess utveckling. Men det handlar inte bara om nuet – allt material sparas för framtiden. En dag kommer våra barn och barnbarn att kunna läsa om vad Rällapaviljongen var och fortfarande är. Arbetet som läggs ner idag är en del av ett större arv, en kulturskatt som förtjänar att bevaras för kommande generationer. Rällapaviljongen är något att vara stolt över, inte bara i Rälla utan i hela Borgholms kommun.
Den representerar en svunnen tid, ett starkt föreningsliv och en plats där glädje, musik och gemenskap alltid har stått i centrum. Snart närmar sig en historisk milstolpe – 100-årsjubileet för Rällapaviljongen. Vid detta firande kommer alla eldsjälar som genom åren bidragit till paviljongens historia att få sin välförtjänta plats i en Hall of Fame. Rällapaviljongen är mer än bara en byggnad – det är ett arv, en livsstil och ett minne som aldrig ska blekna.
Berättelsen om Rällapaviljongen är skapad av nuvarande arrendator Daniel Olsson och allt material är insamlat under de 8 åren vi återskapat denna unika plats. Så både jag och Jenny säger tack för dessa åren.
Folkets berättelser.
(Berättelse från folket) En plats som Rällapaviljongen bär på tusentals berättelser, och vissa av dem är alldeles för bra för att glömmas bort. Två herrar, födda på 1930-talet, kom en dag på besök för att återse paviljongen och dela sina minnen. Vi slog oss ner över en kopp kaffe, och de började berätta om en kväll på 1950-talet – en kväll som började med ett slagsmål men slutade med en livslång vänskap. Den ene mannen hade kommit till Rällapaviljongen med sin flickvän, medan den andre anlände ensam. Under kvällen dansade flickvännen flera gånger med den andre mannen, vilket inte uppskattades av hennes pojkvän. När han tyckte att det hade gått för långt, bestämde de två rivalerna att de skulle göra upp – på parkeringen. Där utbytte de en lavett var med öppen hand, och så var saken ur världen. Istället för att fortsätta bråka fann de en kvartsflaska sprit under en tall, delade broderligt på innehållet och vände tillbaka in i paviljongen, nu lite runda under skorna. Hemfärden skedde på cykel, men med en ny oväntad konstellation – två nyblivna vänner cyklade hem tillsammans, medan flickan fick bege sig hem ensam. Sedan den dagen var de oskiljaktiga, och deras vänskap växte sig stark under otaliga kvällar på Rällapaviljongen. Från 1950-talet fram till den sista dansen i slutet av 1980-talet var paviljongen deras gemensamma mötesplats, och det var även det stora samtalsämnet för många ölänningar under veckan. När Rällapaviljongen tystnade gick en av Ölands största kulturscener i graven. När de såg vad vi hade gjort för att bevara platsen kunde de inte hålla tillbaka sina känslor. De överöste oss med beröm och tacksamhet för att vi vågat och orkat föra traditionen vidare. Deras historia är en av många, och just dessa berättelser är vad som gör Rällapaviljongen till mer än bara en byggnad – den är ett arv av minnen, möten och livslång vänskap.
(Berättelse från folket) En dag kom en äldre kvinna tillsammans med sin dotter till Rällapaviljongen. Med sig hade de en bukett blommor och en värmande kram – en gest av tacksamhet för att platsen fortfarande fanns kvar. Hon började berätta om en speciell kväll i augusti 1954. Ett lokalt band från Algutsrum spelade upp till dans, och folkmängden var så stor att man fick dansa varannan dans för att alla skulle få en chans att röra sig på golvet. Det var den kvällen hon träffade mannen som skulle bli hennes livspartner. De gifte sig 1958, och en tradition föddes – sista helgen i augusti var alltid deras kväll på Rällapaviljongen. Så fortsatte det i årtionden, fram till slutet av 1980-talet när paviljongen spelade sin sista dans. För dem blev det ett tomrum – en epok av deras liv som försvann. Dottern berättade att hon själv blev en flitig besökare och följde med på alla dessa augustikvällar så fort hon var gammal nog. Men 2016 gick kvinnans man bort och fick aldrig chansen att uppleva paviljongens återuppståndelse. Under besöket gick de runt i paviljongen, och kvinnan pekade ut olika platser där viktiga minnen hade skapats genom åren. Strax innan de skulle gå delade vi en av de finaste kramar vi någonsin fått – och vi fyra grät tillsammans över vad Rällapaviljongen har betytt, och fortfarande betyder, för så många. Vi fick äran att servera henne och hennes familj måltider vid flera tillfällen, och varje besök var fyllt av värme och minnen. 2021 somnade denna fantastiska dam in, men hennes familj följer oss fortfarande flitigt och fortsätter att hålla liv i arvet av det som var hennes och hennes mans speciella plats. Den här berättelsen är en av många som visar att Rällapaviljongen är mer än en byggnad – den är ett kapitel i otaliga livsöden, en plats där minnen skapas och lever vidare genom generationer.
(Berättelse från folket) Under en lugn dag på Rällapaviljongen, när buffén stod uppdukad, klev en äldre herre in och slog sig ner för att äta. Snart började han berätta en av sina mest minnesvärda kvällar – en historia som fick oss alla att skratta. Det var mitten av 1960-talet, och han hade tagit färjan från Kalmar och cyklat hela vägen till Rällapaviljongen för en kväll fylld av dans och glädje. Planen var enkel – han skulle lämna en timme innan dansen var slut, så att han hann tillbaka till Färjestaden för att ta sista färjan hem. Men som han själv uttryckte det: "Det var alltid så förbaskat trevligt på Rällapaviljongen att man glömde både tid och rum." När han väl insåg att tiden sprungit iväg var det redan för sent. Sista färjan hade gått, och han stod där strandad i Färjestaden utan någonstans att ta vägen. Lösningen? Ett buskage under en gran fick bli nattens sovplats. Han var stressad – han skulle trots allt jobba i Kalmar på söndagen. Så snart första färjan gick, klev han ombord och hoppades på att ta sig hem obemärkt. Men när han steg iland på kajen i Kalmar möttes han av en syn han sent skulle glömma – hans mor stod där och väntade, rosenrasande. Innan han hann säga något fick han känna på hennes handväska, både på höger och vänster kind. Och som om det inte var nog, fick han sedan skamset leda sin cykel hem medan hans mor höll ett fast grepp om hans öra. Med ett skratt avslutade han sin berättelse: "Så kan det gå när man har för roligt på Rällapaviljongen!" Historier som denna påminner oss om den unika plats som Rällapaviljongen varit – och fortfarande är. En plats där minnen skapas, där tiden lätt springer iväg och där dansen alltid är värd en extra timme, även om det innebär att sova under en gran och mötas av en arg mor morgonen efter.
(Berättelse från folket) En dag fick Rällapaviljongen besök av en pensionerad polis från Kalmar. Han hade valt att komma tillbaka till en plats som varit en viktig del av hans ungdom – och där han genom åren sett något unikt. Trots att han arbetade som polis i Kalmar i 30 år, valde han bort stadens danser och festligheter och var istället en flitig besökare på Rällapaviljongen. Anledningen? Det var här han fann de trevligaste gästerna, en plats där människor umgicks, dansade och hade roligt utan bråk och bekymmer. Han kunde med stolthet berätta att under sina tre decennier i tjänst fanns det inte en enda rapportering om stök eller bus från Rällapaviljongen. Det var något som ofta diskuterades bland hans kollegor – vad var det som gjorde att just denna plats skilde sig från andra dansställen? Under våra sju år med paviljongen kan vi faktiskt instämma i det han sa. Vi har aldrig haft någon som velat bråka eller störa stämningen. Det sitter i väggarna och i marken – på Rällapaviljongen har man kul. Kanske är det platsens historia, kanske är det den gemenskap som byggts upp genom generationer. Oavsett vad, är det en tradition vi är stolta över att föra vidare.
(Berättelse från folket) Ölands midsommarfirande på 70- och 80-talet var något alldeles extra, särskilt för raggare som vallfärdade till ön för att festa och umgås. Rällapaviljongen var ett givet stopp under kvällen, men för ett särskilt gäng blev resan dit mer händelserik än planerat. Efter att ha spenderat dagen i Borgholm och laddat upp för kvällen fick sällskapet syn på de flamingos som på den tiden fanns i parken. I en ögonblickets ingivelse bestämde de sig för att ta med sig en av fåglarna och släppa ut den i Rällapaviljongens park. Sagt och gjort – de lyckades fånga in en av de stora rosa fåglarna och tryckte in den i baksätet på raggarbilen. Två av passagerarna fick sitta och hålla den medan de begav sig mot Rälla. Men precis ovanför Borgholm väntade poliskontroll. Bilen vinkades in, och paniken spred sig i baksätet – hur skulle de dölja en skränande flamingo? Trots febrila försök att hålla fågeln nere, gick det inte att undvika upptäckten. När konstapeln såg den hysteriska fågeln i baksätet, blev han först mållös. Efter en stunds tystnad insåg han att han inte ens visste vad han skulle skriva på boten. Till slut fick raggarna enbart en varning och order att vända tillbaka och släppa av flamingon hos sina kompisar igen. Om fågeln fick någon vidare midsommarfest är oklart, men raggargänget fick åtminstone en historia att berätta för resten av livet – en som fortfarande ekar som ett av de mest osannolika midsommarminnena på Öland.
(Berättelse från folket) Det var en helt vanlig dag på Rällapaviljongen när en besökare på uteserveringen plötsligt pockade på vår uppmärksamhet. När vi till slut fick en lugn stund och slog oss ner, ställde hon en fråga som fick oss att haja till: "Hur många jobbar idag?" Lite förbryllade svarade vi att vi var fyra personer i tjänst den dagen. Men kvinnan skakade på huvudet och sa bestämt: "Nej, ni är sex. Men två behöver ni inte betala." Det tog ett tag att smälta vad hon just sagt, men när vi frågade vad hon menade, berättade hon följande: Hon beskrev en kortare man med blå keps, liknande den Emil i Lönneberga hade. Han stod precis innanför dörren och verkade hålla vakt. Kvinnan förklarade att han var lite "eljest" (ett norrländskt uttryck för någon som är annorlunda) och att han såg ut att trivas med att paviljongen åter var fylld av liv. Men det fanns mer. Hon beskrev även en kvinna som rörde sig bakom kassan, fram och tillbaka, irriterad över mannen i kepsen. Hon hade en bestämd energi, som om hon styrde och ställde på platsen. Vi fick namnen på dessa två och efter att ha frågat runt bland personer med kunskap om Rällapaviljongens historia, bekräftades det – båda hade funnits på riktigt och varit flitiga besökare under sina liv. Mannen med kepsen bodde i en röd liten stuga nordöst om Rälla, tillsammans med sina föräldrar. De gick på varenda dans de kunde. Han var känd i trakten, men inte alltid på det snällaste sättet – vissa ansåg att han hade dålig hygien och vid ett tillfälle bar några iväg honom till havet och kastade i honom. Efter att hans föräldrar gått bort flyttades han till Borgholm. Kvinnan bakom kassan var en piga med skinn på näsan, som också älskade att dansa. Hon var med på så många kvällar som möjligt och var känd för att vara sista valet för de unga männen som stannade kvar längst på dansen. När vi hörde detta var det svårt att inte börja fundera – hur många själar dröjer sig egentligen kvar på Rällapaviljongen? Kanske är det något speciellt med denna plats, något som gör att den inte släpper taget om dem som en gång älskat den. En sak är säker – på Rällapaviljongen är alla välkomna, oavsett om de är här för en kväll eller för all framtid.
(Berättelse från folket) Varje sommar får vi besök av en välkänd riksdagsman, som alltid tar sig tid att stanna till vid Rällapaviljongen för en måltid och ett givande samtal. Hans stöd och uppmuntran har varit ovärderlig för oss, och han har under åren blivit en vän av paviljongen. Ett av våra mest minnesvärda samtal ägde rum 2018, när vi diskuterade företagandets villkor i Borgholms kommun. Han ville veta hur vi såg på det och hur vi upplevde vår roll som småföretagare. Jag beskrev det så här: "Alla företag i kommunen är som kugghjul i ett stort maskineri. Vi småföretagare är de små kugghjulen som måste kämpa, snurra snabbt och tungt för att hålla allt igång. De stora kugghjulen rör sig långsammare, stabilare och åker med i sin takt. Men om de små kugghjulen stannar eller går sönder, påverkas hela maskineriet." Han blev så tagen av denna metafor att han än idag pratar om den, varje gång han besöker oss. Han har till och med tagit den med sig till riksdagen för att lyfta fram vikten av småföretagare i samhället. Varje år, när han rullar in med sin husbil, påminner han oss om detta samtal och pushar oss att fortsätta sprida budskapet. För oss är det en bekräftelse på att vår kamp och vårt arbete betyder något – inte bara för oss själva, utan för hela samhällsstrukturen. Små kugghjul må snurra fort och slita hårt, men utan dem skulle hela maskineriet stanna. Men om man kikar på maskineriet så ser man de stora kugghjulen medans de små ligger bakom och sliter.
(Berättelse från folket) En plats som Rällapaviljongen bär på tusentals berättelser, och vissa av dem är alldeles för bra för att glömmas bort. Två herrar, födda på 1930-talet, kom en dag på besök för att återse paviljongen och dela sina minnen. Vi slog oss ner över en kopp kaffe, och de började berätta om en kväll på 1950-talet – en kväll som började med ett slagsmål men slutade med en livslång vänskap. Den ene mannen hade kommit till Rällapaviljongen med sin flickvän, medan den andre anlände ensam. Under kvällen dansade flickvännen flera gånger med den andre mannen, vilket inte uppskattades av hennes pojkvän. När han tyckte att det hade gått för långt, bestämde de två rivalerna att de skulle göra upp – på parkeringen. Där utbytte de en lavett var med öppen hand, och så var saken ur världen. Istället för att fortsätta bråka fann de en kvartsflaska sprit under en tall, delade broderligt på innehållet och vände tillbaka in i paviljongen, nu lite runda under skorna. Hemfärden skedde på cykel, men med en ny oväntad konstellation – två nyblivna vänner cyklade hem tillsammans, medan flickan fick bege sig hem ensam. Sedan den dagen var de oskiljaktiga, och deras vänskap växte sig stark under otaliga kvällar på Rällapaviljongen. Från 1950-talet fram till den sista dansen i slutet av 1980-talet var paviljongen deras gemensamma mötesplats, och det var även det stora samtalsämnet för många ölänningar under veckan. När Rällapaviljongen tystnade gick en av Ölands största kulturscener i graven. När de såg vad vi hade gjort för att bevara platsen kunde de inte hålla tillbaka sina känslor. De överöste oss med beröm och tacksamhet för att vi vågat och orkat föra traditionen vidare. Deras historia är en av många, och just dessa berättelser är vad som gör Rällapaviljongen till mer än bara en byggnad – den är ett arv av minnen, möten och livslång vänskap.